Ekonomisk otrygghet bidrar till ojämställdheten

Studenter fortsätter att leva i ekonomisk utsatthet. SFS årliga studentbudget som släpptes igår visar att studenter som lever på studiemedel går back 285 kronor varje månad. För studenter med barn är det ofta ännu svårare att få pengarna att räcka till.

Trots att studielånet har höjts med 1000 kronor går studenter back 285 kronor i månaden. Samtidigt har studenters skuldbörda i många fall växt med nästan en fjärdedel på fem år. En student som tog examen 2010 efter tre års studier med fullt studiestöd hade en studieskuld på 155 000 kronor, medan en student som tar examen 2015 efter lika lång tid kommer att ha en studieskuld på 195 000 kronor. För studenter som har barn är den ekonomiska otryggheten ofta större än för studenter som inte har barn. Mest utsatta är föräldrar som är unga, ensamstående eller lever med en partner som har en låg inkomst.

Enligt en undersökning från CSN, som publicerades förra året, har en ensamstående student med ett barn utgifter om 14751 kronor i månaden, det vill säga 4517 kronor mer än studenter utan barn, enligt SFS studentbudget. Den största skillnaden är att studenter som är föräldrar måste kunna betala för en större bostad samt kostnader för barnomsorg och andra saker som barn behöver. Även om studenter med barn ofta har bostadsbidrag och dessutom får barn- och tilläggsbidrag är det svårt att klara sig under studietiden. CSN:s undersökning visar också att män riskerar att välja bort studier på grund av den knappa ekonomin. Män som har en partner med en låg inkomst tycks göra bedömningen att familjen inte skulle klara sig ekonomiskt om de skulle byta jobbet mot studier. 

Det finns förmodligen skäl att misstänka att den lågavlönade partnern i sin tur ofta är en kvinna som arbetar inom ett lågavlönat, kvinnodominerat yrke. Kanske till och med ett yrke för vilket studier inte lönar sig. Det är i så fall ytterligare ett sätt på vilket den ekonomiska otryggheten under studietiden bidrar till att upprätthålla ojämställdheten mellan kvinnor och män. Majoriteten av alla studenter är kvinnor, samtidigt som män väljer bort studier för att deras partner, ofta en kvinna, inte har råd att försörja familjen under studietiden.   

Vi ser med oro på att en större andel av kostnaderna för högre utbildning läggs på studenters axlar, medan samhällets gemensamma ansvar minskar. Samma utveckling finns också i andra europeiska länder och i USA. För att fler ska våga ta klivet in i högskolan och ha möjlighet att klara av sina utbildningar borde vi istället gå åt motsatt håll, mot en större andel studiebidrag. Högre utbildning är en lika stor investering för samhället som för individen, därför borde det vara naturligt att studiemedlet utgörs av lika stora delar lån och bidrag. Det skulle också vara ett steg mot ökad jämställdhet för studenter!