– Kan kvalitet verkligen köpas?
De senaste dagarna har det förts en diskussion kring möjligheten att kräva tillbaka pengar för en utbildning som blivit underkänd i nationella kvalitetsgranskningar. Orsaken är att en internationell student stämt sitt lärosäte för att få tillbaka betalda studieavgifter och fick rätt genom en dom i tingsrätten. Ännu är det oklart om domen kommer att överklagas, men den startat en principiell diskussion kring högre utbildning som lär bli långvarig.
Domen lämnar oss med många intressanta frågor. Är det rimligt att en person som gått en utbildning vars kvalitet ifrågasatts ska kunna få pengar tillbaka? Betyder det att högre utbildning är en tjänst som kan köpas? Ska staten då kräva tillbaka det den betalat lärosätena för skattefinansierade utbildningsplatser om utbildningens kvalitet ifrågasatts? Vilka förutsättningar skapar det för lärosätenas ständigt pågående utvecklingsarbete, när pengar plötsligt kan försvinna?
SFS har i många år kämpat för en avgiftsfri högre utbildning, och ser domen som en tydlig konsekvens av införandet av studieavgifter för utomeuropeiska studenter. Det framgår av domen att tingsrätten resonerat om utbildningen som en tjänst, just på grund av att studenten betalat studieavgifter. Om den synen får fäste, kan det få stora konsekvenser för hela utbildningssystemet.
Utbildning är ingen produkt – det ska inte gå att köpa utbildning
Att vissa studenter betalar avgifter för sin utbildning går emot en av de viktigaste priniperna i högskolan: utbildningen är inte en produkt, inte en tjänst du kan köpa. Utbildningen är ett sammanhang där du deltar för att lära dig något och utvecklas som person. Du blir antagen utifrån dina meriter, inte utifrån din betalningsförmåga. Oavsett vem som ersätter lärosätena för utbildningens kostnader, ska pengarna aldrig påverka vem som går utbildningen.
I hela världen pågår en långsam process där utbildning allt mer ses som en produkt som har ett visst och på förhand givet syfte. Det sker både genom att allt fler samhällsaktörer talar om utbildning som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och bryr sig mer om utbildningens effekter än om utbildningen som sådan. På motsvarande sätt pressar samhällets ekonomiska osäkerhet individer att se utbildningen mer som en merit som behövs för att få jobb än som en del i ens personliga utveckling. De här trenderna möts i en farlig retorik där samhället ser utbildning som en tjänst till individen istället för en allmännytta. Det banar väg för studieavgifter där samhället helt tar sin hand från ansvaret för allas lika rätt till utbildning.
Det tidigare kvalitetssäkringssystemet var problematiskt
Domen har tagit fasta på att Universitetskanslersämbetet, dåvarande Högskoleverket, beslutat att den aktuella utbildningen var av bristande kvalitet. I det dåvarande kvalitetssäkringssystemet fanns en stor problematik i och med att studenters resultat blandades ihop med utbildningens kvalitet. Det betyder att den kvalitetsgranskning som den aktuella domen bygger på inte nödvändigtvis har något med utbildningens kvalitet att göra. Därför utgör den ett mycket tveksamt beslutsunderlag.
Nu utformar UKÄ ett nytt kvalitetssystem för att granska och utveckla utbildningen på universitet och högskolor. Ett nytag kring systemet är behövligt och välkommet. Istället för att granskningen syftar till att straffa lärosätet när något är fel, läggs fokus på utveckling och ett dynamiskt synsätt på högre utbildning. Det nya systemet kan verka oerhört nytänkande och svårgreppbart, men ligger helt i linje med det arbete som förts på europeisk nivå i många år. Genom ett ökat fokus på det faktiska lärandet snarare än slutprestationen börjar Sverige åter bli en relevant aktör på den internationella högskolearenan. Nu börjar vi ta igen!
Utbildningens finansiering och kvalitetsutveckling ska vara oberoende av varandra
För att högskoleutbildning fortsatt ska vara relevant och effektivt i ett föränderligt samhälle behövs ett ständigt pågående utvecklingsarbete. Arbetet måste involvera såväl lärare och studenter som tillsammans i förtroende jobbar för att skapa bättre förutsättningar för lärande. Ett sådant utvecklingsarbete är beroende av stabila ekonomiska förutsättningar. Det kräver trygghet och förutsägbarhet.
Därför har SFS konsekvent varit motståndare till att blanda ihop utbildningens ekonomiska förutsättningar med mått på dess kvalitet. Vi protesterade mot att det förra kvalitetssäkringssystemet straffade de utbildningar som ansågs ha låg kvalitet och belönade de som hade hög kvalitet. Precis lika fel är det att högskolan ska betala tillbaka pengar till en enskild utifrån omdömen om kvaliteten. Därtill har vi redan beskrivit att det finns problem med att tydligt bedöma kvalitet över huvud taget.
När ledarsidor och politiker nu välkomnar att domen ger lärosätena nya incitament att “skärpa sig” och ta tag i kvalitetsutmaningar som säkert är alldeles reella, är det tydligt att de inte förstått hur högskolan fungerar. Kvalitet kan inte säkras eller krävas fram, utan skapas mellan lärare och studenter i ett ständigt utvecklingsarbete.
Vägen framåt
För att inte en utbildnings ekonomiska förutsättningar ska blandas ihop med dess kvalitet så är det viktigt att en enskild dom inte upphöjs till princip utan ordentlig prövning. Vi hoppas därför att domen överklagas. Det krävs att politiker såväl som högskolesektorn tar ansvar för att skapa ett mer stabilt system. Ett system där det finns goda förutsättningar för kvalitetsutveckling, och utbildning inte riskerar att ses som en handelsvara!
Johan Alvfors, vice ordförande
Charlotta Tjärdahl, tillträdande vice ordförande