För ett år sedan, mitt under Almedalsveckan, tillträdde jag som ordförande för Sveriges förenade studentkårer (SFS). Idag, ett år senare, lämnar jag över till min efterträdare Caroline Sundberg.
Det är ett händelserikt och fantastiskt år som jag lägger bakom mig. Det är svårt att sätta ord på allt som jag har upplevt. Jag har varit på möten med studenter från andra länder i Jerevan, Bryssel och Riga. Jag har debatterat studiemedel i direktsändning i nationell radio och med arg röst frågat en journalist ifall hon skulle vilja jobba extra efter att heltidsjobbets arbetsdag är slut. Jag har träffat partiledare, politiker och experter för att prata om studenters sjukförsäkring. Jag har rest runt och träffat medlemskårer i Kalmar, Uppsala och Karlstad. Listan kan göras lika lång som årets dagar. Allt har inte varit lätt, men allt, verkligen allt, har varitmeningsfullt.
Att säga hejdå och gå vidare känns på samma gång sorgligt och roligt. Jag vill tacka för att jag fick förtroendet att leda den svenska studentrörelsen. Jag vill tacka för att jag en gång i tiden fick möjligheten att engagera mig i SöderS studentkår och för den väg som sedan ledde mig fram till där jag är idag.
Särskilt vill jag tacka min trygga och kloka vice ordförande Johan som jag kommer sakna mycket att arbeta med. Jag vill också tacka den fantastiska styrelse vi fått leda under året som både varit uppmuntrande och utmanande och vetat att sätta politikutvecklingen i centrum. Det har gett resultat och jag är oerhört glad för att diskussionerna på årets fullmäktige präglades av en stark iver att förbättra SFS politik ännu mer och göra den än mer spetsig. Lite extra glad är jag för de bostadspolitiska ställningstaganden som antogs och jag ser fram emot att se SFS ta en större plats i bostadsdebatten!
Under det europeiska studentförbundets, ESU, årsmöte valdes jag in i det verkställande utskottet. Det betyder att jag kommer att fortsätta arbeta för studenters rättigheter och för en bättre utbildning, men numera på europeisk nivå. I utskottet har jag fått särskilt ansvar för den sociala dimensionen och får därför möjlighet att fortsätta arbeta med studenters förutsättningar att studera. Det betyder också att jag kommer ha nära kontakt med SFS och den svenska studentrörelsen även i framtiden.
Det känns nu mycket roligt att få lämna över ordförandeklubban till Caroline Sundberg som jag vet kommer göra en fantastisk insats tillsammans med Johan som fortsätter som vice ordförande. Jag har fullt förtroende för Caroline och det känns tryggt att hon kommer arbeta vidare med de frågor som har legat mig närmast hjärtat. Kanske kommer hon att bli den ordförande som får uppleva dagen då studenter får rätt till sjukskrivning på deltid? Klart är iallafall att när den dagen kommer, då kommer jag, var jag än är, att kunna känna att jag och många tidigare presidialer på SFS har bidragit till en större trygghet för alla de studenter som drabbas av sjukdom under studietiden.
Med dessa ord vill jag tacka för mig, säga hejdå och önska Caroline och Johan lycka till under året 2015/2016!
Rebecka Stenkvist, SFS ordförande 2014/15