SFS presidium 2012 – 2014 sammanfattar sina två år

Idag tar vårt äventyr slut. Att tillsammans ha lett Sveriges största studentorganisation under de senaste två åren har varit en oförglömlig resa och utmaning. Hur framgångsrika vi har varit får andra döma om, inte minst SFS 52 medlemskårer. 

Som engagerad inom civilsamhället eller politiken är det inte alltid en hinner se eller uppleva den förändring en kämpar för. I strävan att nå våra mål måste vi värdesätta varje liten seger och framgång. Det är därför både med glädje och inte utan stolthet vi vill se tillbaka på våra två år och ta detta sista tillfälle i akt att lyfta några saker som vi menar är viktiga framgångar för SFS och sådant som vi uträttat eller bidragit till.

Förväntningarna på SFS är och ska vara höga, men de allra största förväntningarna är nog de vi båda ställt på oss själva. När vi båda kandiderade var det med den uttryckliga ambitionen att bland annat; 

  • öka organisationens synlighet,
  • öka samverkan med andra viktiga organisationer inom studentrörelsen,
  • kraftigt stärka studentperspektivet på utbildningskvalitet i alla sammanhang,
  • sätta studenters rätt till deltidssjukskrivning på den politiska agendan,
  • verka för en socioekonomiskt anständigare tillvaro för studenter och motverka ökad skuldsättning
  • synliggöra hur studentbostadsbristen inte bara är en storstadsproblematik,
  • kräva ett sammanhållet politiskt ansvarstagande för högre utbildning och forskning,
  • stärka doktoranders ställning såväl inom SFS som i akademin och samhället,
  • öka SFS internationella engagemang,
  • genomföra flera viktiga åtgärder för att utveckla SFS som politisk gräsrotsorganisation

På alla dessa områden och fler vill vi mena att vi också sett viktiga steg i den riktning vi är övertygade om är den rätta.

  • SFS mediala närvaro har varit hög, i antal utspel, pressklipp och olika typer av medier. Vi har också på ett helt nytt sätt börjat synliggöra SFS dagliga verksamhet för både medlemmarna och allmänheten genom sociala medier och utåtriktade aktiviteter.
  • SFS har upprättat en tät och god dialog med framförallt de partipolitiska studentförbunden. Samverkan inom studentrörelsen har lett till flera gemensamma utspel med förbund på båda sidor av de parlamentariska blocken. Därtill kan som exempel nämnas hur Centerstudenter och S-studenter, delvis med stöd av SFS, framgångsrikt drivit igenom ställningstaganden mot studieavgifter under sina partiers stämmor/kongresser trots partistyrelsernas motstånd.
  • SFS budskap om utbildningens användbarhet som överordnat syfte för högre utbildning har kraftfullt marginaliserat den instrumentella synen om studenters anställningsbarhet. Kanske än viktigare har varit att SFS satt högskolepedagogikens avgörande betydelse för utbildningskvalitet i fokus på ett sätt som skapat uppmärksamhet i Europa och Kanada.
  • Tillsammans med Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) har SFS varit helt avgörande för det nytag som nu tas kring Sveriges kvalitetsutvärderingssystem. I det nya system som ska implementeras 2016 utlovas studenterna en tydligare och mer central roll samt att ett stort fokus ska sättas på utbildningarnas användbarhet.
  • Genom ett ihärdigt arbete från SFS sida har studenternas ställning i socialförsäkringssystemet och främst inom sjukförsäkringen blivit något som långt fler än studentrörelsen lyfter som ett allvarligt problem. En bred samling aktörer, från organisationer för kroniskt sjuka till LO och landets rektorer, kräver nu att studenter måste få deltidssjukskrivas. Inte minst genom kampanjen #heltsjukt har SFS synliggjort hur dagens system drabbar människor i praktiken och skapat en bred insikt om att socialförsäkringsutredningen inte kan förväntas hinna genomföra hela sitt uppdrag på det knappa halvår som idag återstår.
  • SFS spelade den avgörande rollen i att stoppa regeringens förslag om att sänka studiebidraget. Även om det höjda lånet innebär en ökad skuldsättning hörs politikerna numera medge att studiemedlets nivå hittills inte har motsvara studenters utgifter, vilket SFS pekat på i flera års studentbudgetar.
  • SFS bostadsrapporter har blivit mer uppmärksammade än någonsin tidigare och rikspolitiker har på allvar tvingats bredda sitt fokus från Stockholm, Göteborg och Malmö till alla de 28 orter där bostadsbristen för studenter idag är skriande.
  • Fler aktörer än SFS talar idag högt om behovet av en bred politisk uppgörelse om de grundläggande förutsättningarna för landets högskolor och universitet för att skapa långsiktighet, förutsebarhet och stabilitet för akademin.
  • Genom inte minst SFS påverkansarbete har migrationsreglerna ändrats och inresande doktorander har givits långt bättre möjligheter till uppehållstillstånd och att ta med sig anhöriga. Inom SFS har även doktorandernas möjligheter till påverkan och inflytande förbättrats väsentligt genom att SFS doktorandkommitté har stärkts radikalt.
  • SFS engagemang i Nordisk Ordförandemöte (NOM) och framförallt European Students´ Union (ESU) har genererat en påtagligt högre grad av förtroende och inflytande inom både ESU och NOM. I detta är vår främsta framgång att Elisabeth Gehrke (tidigare vice ordförande för SFS) först valdes till vice ordförande för ESU, följt av att nyligen ha valts till ordförande.
  • Ett flertal omfattande organisationsförändringar, genom helt nya styrdokument och arbetssätt, utgör de första och största stegen i ett helt nytt sätt att arbeta med policyutveckling inom SFS. Genom detta kommer SFS både bli mycket tydligare i sin politiska analys av viktiga frågor och dess medlemmar ges större inflytande över, och underlag för, intern studentpolitisk idédebatt.

Uppräkningen av vad vi menar är framgångar skulle kunna göras längre, men detta är för oss det viktigaste kvittot av det politiska arbete på heltid som vi nu har vigt två år åt på uppdrag av Sveriges universitets- och högskolestudenter. Det har varit en helt oförglömlig resa som inneburit erfarenheter vi kommer att bära med oss resten av våra liv. Visst har vägen varit kantad med svårigheter och uppdraget har för oss båda stundtals varit riktigt jobbigt, men framförallt har det varit fantastiskt roligt. 

Vi vill rikta ett varmt och innerligt tack till alla er som gett oss dessa två år. Inget av det vi kan anses ha åstadkommit för landets studenter hade varit möjligt utan er. Viktigast är givetvis alla landets studentkårer genom det ovärderliga arbete ni bedriver och det förtroende ni gett oss. I en snart 100-årig organisation bygger även alla framgångar på tidigare ledares arbete och vi vill därför tacka våra föregångare Camilla Georgsson och Sabine Pettersson för de goda förutsättningar de gav oss.

Det är med lika trygga som stora förväntningar vi nu lämnar över till Rebecka Stenkvist och Johan Alvfors, vilka med start imorgon tar över ledarskapet för den breda nationella studentrösten och största studentorganisationen i landet – Sveriges förenade studentkårer.

Tills vi ses och hörs igen, tack och hej!

Erik Arroy

Ordförande, 2012-2014

Erik Pedersen

Vice ordförande, 2012-2014