Välkommet välkomnande från universitetskanslern

Universitetskanslern stämmer in i SFS krav om att systemet för fördelning av resurser till högre utbildning måste moderniseras. Det är ett välkommet besked som inger hopp. Nu krävs att de politiska partierna fattar mod och tillsätter en bred parlamentarisk utredning om högskolans framtid. Det är dags för en högskolekommission!

Idag bloggar vi för första gången som SFS nytillträdda presidium – en härlig känsla! Ännu bättre är anledningen till inlägget. När vi öppnade tidningen i måndags möttes vi av likaså nytillträdda universitetskanslern Harriet Wallbergs debattinlägg. Hon kräver det SFS länge påtalat behovet av: en långsiktig, blocköverskridande överenskommelse om finansiering och reglering av högre utbildning och omedelbara, långsiktiga anslagsökningar. Allt för att kunna upprätthålla och underhålla vårt kunskapssamhälle. Vi kunde inte ha fått ett bättre välkomnande till våra nya uppdrag!

SFS vill berömma att kanslern ansluter sig till den syn som borde vara självklar: anslagsnivån måste anpassas efter dagens kostnadsläge. Utöver detta behöver riktiga satsningar göras. När värdet av anslagen till högre utbildning minskat med 22-43 procent de senaste 20 åren, när undervisning prioriteras ned i jakten på forskningsanslag, när själva anslagssystemet bygger på en förlegad syn på hur högre utbildning bedrivs – då är det dags att ta nya tag.

SFS kritik av finansieringens inverkan på utbildningarnas innehåll, pedagogik och användbarhet var central redan när 1993 års universitets- och högskolereform initierades. Utredningen resulterade i ett system med samma anslag för jämförbara utbildningar, vilket innebar en förbättring från det gamla systemet. Sedan dess har besparingar, uteblivna kostnadssänkningar och framför allt det generella kravet på produktivitetsökning lett till att värdet av anslagen minskat drastiskt.

Men sedan 1993 års reform har samhället förändrats. För att vara fortsatt användbar för oss studenter måste utbildningarna hänga med i utvecklingen. Det handlar inte bara om nytt innehåll och nya kunskapsfält, utan framför allt om hur utbildning bedrivs. Utbildningsvetenskapen har gjort framsteg, och på vissa områden håller normer om hur undervisning ska se ut på att förkastas till förmån för ett vetenskapligt förhållningssätt till inlärning. Detta kräver att också finansieringen utvecklas i takt med pedagogiken. De gamla anslagen verkar idag främst skapa otillräckliga och ojämnlika förutsättningar för olika utbildningar.

Högskolekanslerns debattinlägg tar upp den allvarliga obalansen mellan högskolans två anslagsområden, utbildning och forskning. När det stora flertalet universitetslärare får en allt mindre del undervisning i sin tjänst, minskar incitamenten för och möjligheterna till att utveckla utbildningen.  Då det redan är mer eftertraktat och ger mer pengar att forska, kan ensidiga satsningar på forskning vara skadliga för utbildning, precis som att ensidiga utbildningssatsningar riskerar att bygga utbildningar utan forskningsanknytning. För att kunna dra nytta av ett utbyte mellan forskning och utbildning måste verksamheterna ha jämlika förutsättningar. Därför är frågan om balans som Harriet Wallberg lyfter så viktig.

Att ta initiativ till en bred politisk överenskommelse kräver kraft, mod och tillgång till en gemensam plattform. En samsyn runt högre utbildnings syfte som inkluderar många olika perspektiv är nödvändig för att skapa den förutsägbarhet, långsiktighet och stabilitet som akademin så väl behöver. SFS och andra aktörer i högskolesektorn bör också vara en del av en konstruktiv debatt om vad utbildningens syfte är.  

Vi vill bidra med våra perspektiv och erfarenheter i den utredning som måste till. Om högskolekommissionen genomsyras av ett fokus på utbildningarnas användbarhet för studenten, garanterar det att reformen kommer så väl samhället som näringslivet och kulturen till dels. Enbart genom att vara användbar för studenterna kan utbildningen bli värdefull för andra. Därför fortsätter vi vårt arbete för goda förutsättningar för den högre utbildningen. Nu vet vi att vi inte är ensamma.

 

Vill du veta mer? Läs SFS användbarhetsrapport!