Studieavgifter hotar vårt utbildningssystem

DEBATT Regeringen ska snart lägga fram ett förslag på införande av
studieavgifter från och med 2011 för internationella studenter från
utanför EU som studerar i Sverige. Avgifterna förväntas ha en storlek
på minst 70 000 kronor per år. I dagarna har vi även kunnat läsa
kritiska debattartiklar angående det kommande förslaget, skrivna av
rektorer och prorektorer från lärosäten som bland annat Lunds och
Göteborgs universitet, Mälardalens och Dalarnas högskola samt KTH. Klas-Herman Lundgren och Robin Moberg
på Sveriges förenade studentkårer (SFS) instämmer i deras farhågor.


Läs hela artikeln >>

Vi tror att sådana avgifter starkt skulle motverka internationaliseringen av utbildningen och slå hårt mot både internationella och svenska studenter. Vid införandet av avgifterna riskerar antalet internationella studenter att minska kraftigt. I Danmark försvann hela 90 procent när studieavgifter infördes. Frågan är vad som ska locka internationella studenter i framtiden? Det svåra svenska språket, den snödränkta vintern eller en fri utbildning? Vårt utbildningssystem är inte på långa vägar redo för avgifter och de visar också de undersökningar som pekar på att få skulle komma hit om studierna kostade i Sverige.

Internationella studenter breddar perspektiven i utbildningen och genom dem skapas internationella och långsiktiga kontaktnät som är gynnsamma för svensk industri och arbetsmarknad. De blir ambassadörer för Sverige i världen och de blir nödvändiga för internationella forskningssamarbeten. De utomeuropeiska studenterna gör dessutom att kursutbuden kan hållas mycket bredare än det annars hade kunnat göras. Genom dem finns underlag för att ge specialiserade kurser som annars inte hade varit möjligt. Detta är till fördel för de svenska och europeiska studenterna och bidrar till att viktig kompetens finns i Sverige och resten av världen. Ofyllda kurser utan dem skulle dessutom ge sämre kvalitet och sämre underlag för arbetsmarknaden.
Argumentet om att det är svenska skattebetalare som får stå för notan faller dessutom platt när vi ser att masterstudenter söker sig till Sverige för att avsluta sina utbildningar. Inte nog med att dessa också betalar skatt under tiden de bor här samt konsumerar, de blir en del av den spetsforskning inom teknik och medicin som Sverige är beroende av om vi ska överleva som en högteknologisk exportnation på den allt tydligare globaliserade marknaden.

Avgifterna har även som tendens att medföra en social snedrekrytering där endast de studenter som har hundratusentals kronor i sina föräldrar fickor kommer att ha råd att ta sig hit. För att till viss del motverka detta skulle ett omfattande och dyrt stipendiesystem behövas, med hundratals miljoner kronor i stipendiemedel. Detta tillsammans med ett komplicerat juridiskt och administrativt system för avgifterna skulle äta upp det mesta av de vinster som avgifterna i teorin skulle kunnat ge.

I alla europeiska länder som infört avgifter för internationella studenter före 2006 har dessutom avgifter sedan införts för landets egna studenter. Det får vara nog med ”det drabbar inte mig” argumenten, tystnaden är en kortsiktig lösning och om vi är tysta idag får vi stå vårt kast imorgon. Risken för att avgifterna smittar även svenska studenter är överhängande, förslag på detta förs redan fram av till exempel Svenskt näringsliv. En naiv syn på smittorisken kommer inte att innebära att avgifter för svenska studenter inte införs, bara att chocken blir mycket större när det väl händer.

Klas-Herman Lundgren, ordförande för Sveriges förenade studentkårer (SFS)

Robin Moberg, vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer (SFS)