English information

Användarinloggning

Den 24 oktober 2013

Gör om gör rätt - låt inte autonomidebatten dö med förslaget

Idag lämnade regeringen besked om att förslaget att möjliggöra för lärosäten att ombildas till så kallade ”högskolestiftelser” bordläggs för ytterligare utredning. Genom utbildningsministerns presschef låter utbildningsdepartementet meddela att ”regeringen insett att det finns frågor som inte har besvarats”. Att regeringen nu drar i handbromsen för det förslag som, efter flera års rykten och spekulationer, presenterades i slutet av juni är inget annat än det enda rimliga. SFS omedelbara respons på den departementspromemoria som redovisade reformförslaget var att den i sin helhet var alldeles för otydlig och lämnade läsaren med fler frågor än svar. Bland annat ställde vi oss frågande till hur rättssäkerheten och studentinflytandet skulle kunna garanteras i de nya stiftelseformerna och vara likvärdigt det vid de lärosäten som idag lyder under förvaltnings- och högskolelagen.

Igår medverkade jag på Sveriges universitet- och högskoleförbunds (SUHF) årsmöte. SFS ordförande är traditionellt den enda externa gästen när landets högskolerektorer träffas för att diskutera de viktigaste frågorna för sektorn. Givetvis ägnades en lång stund åt att diskutera förslaget om högskolestiftelser. I diskussionen som fördes var det tydligt att SUHF, precis som SFS, efterfrågar en gedigen debatt om hur den bästa sortens självständighet och organisatoriska förutsättningar säkras för våra högskolor. Högre utbildning och forskning lämpar sig inte i alla avseenden att bedrivas inom ramen för de förvaltningsmyndigheter som dagens lärosäten är. Problemet med regeringens förslag om högskolestiftelser är däremot att det inte alls är tydligt varför denna nya stiftelseform skulle vara bättre.

Intentionerna med förslaget hävdas uteslutande vara goda, men faktum kvarstår – förslaget saknar helt ursprung i en seriös diskussion med oss och resten av högskolesektorn om vad de bästa lösningarna på de viktigaste problemen är. Därför är det mycket svårt att uppfatta reformen som något annat än en bricka i ett politiskt spel för att åstadkomma en omfattande strukturförändring av Sveriges högskolelandskap. Istället för att utgöras av en gedigen utredning av hur de organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för Sveriges högskolor och universitet bäst ska konstrueras, tycks det vara i själva stiftelseformen som egenvärdet för högskolorna finns. Det saknar helt verklighetsförankring.

Frågan är i grunden oerhört viktig för hela samhället, och förtjänar mycket större seriositet än stiftelseförslaget medförde. Å ena sidan måste akademin för att klara sitt uppdrag vara så självständig som möjligt, å andra sidan måste allmänheten garanteras ett inflytande och insyn. När akademins autonomi diskuteras måste det kommas ihåg att akademin själv faktiskt efterfrågar styrning, men rätt form av styrning. Det viktiga är nu att vi inte slutar diskutera hur relationen mellan självständighet och offentlig styrning ska se ut bara för att regeringens ogenomtänkta förslag nu läggs på hyllan.

Skrivet av:
fd. Ordförande SFS (2012-2014)

Kommentarer