English information

Användarinloggning

Den 14 januari 2019

Internationella studenter och studentinflytande

I våras publicerade Internationaliseringsutredningen ett delbetänkande som vi kommenterade i en serie blogginlägg. I slutet av oktober kom utredningen med sitt slutbetänkande. En viktig del av utredningen har handlat om studieavgifter för tredjelandsstudenter, vilket vi uppmärksammade i en debattartikel. En annan viktig del av utredningen, som vi nu tycker det är dags att kommentera, handlar om hindren för internationella studenter att bedriva studentinflytande. 

Studenternas rätt till inflytande är central i det svenska högskoleväsendet, och fastställs i högskolelagen som en inledande bestämmelse. Studentinflytandet lyfts även fram i Bolognaprocessens Pragkommunniké 2001. Det finns flera skäl till varför inflytande är viktigt, men när de nuvarande bestämmelserna skrevs in i högskolelagen så inleddes motiveringen med att “studenternas engagemang i och inflytande över högskolans verksamhet är av stor betydelse för kvaliteten i utbildningen” (prop 1999/2000:260). Studenterna är i den bästa positionen att upptäcka vad som fungerar bra eller dåligt i utbildningarna, och därför är studenternas perspektiv oumbärligt för den fortsatta utvecklingen. Men att vara en medaktör och medskapare i den egna verksamheten lyfts också fram som en värdefull komponent i utbildningen, en erfarenhet inför det framtida arbetslivet.

I sitt slutbetänkande har Internationaliseringsutredningen frågat studentkårerna hur de ser på situationen, vilka möjligheter och hinder som finns för att involvera internationella studenter i bevakningen och utvecklingen av utbildningarna. Det är tydligt att de flesta studentkårer vill involvera utländska studenter mer än idag. Utredningen identifierar ett antal faktorer som går att utveckla inom ramen för rådande regelverk. Ibland kan det handla om att kåren hittar nya vägar, på andra håll gäller det att få lärosätet med sig. Det verkar dock som att det finns hinder som kårerna och lärosätena inte själva kan överbrygga.

Vi skrev redan i våras om att språket är ett stort hinder. De statliga universiteten och högskolorna är myndigheter och måste således använda svenska i vissa sammanhang, exempelvis vid beslutsfattande. Det gör det såklart svårt att vara delaktig i beslutsfattande för studenter som inte talar svenska. Internationaliseringsutredningen föreslog redan i våras att lärosätena skulle få använda andra språk, vilket SFS anser vara en god idé. Utredningens slutsats är att språket fortfarande är det största hindret. Förutsättningarna för att använda andra språk än svenska varierar dock: På vissa lärosäten dominerar redan engelskan, på andra används det knappt alls. På vissa kårer, eller i alla fall vad gäller vissa uppdrag, ingår dessutom arbete gentemot kommuner eller andra samarbetspartners som kan vara svårt att bedriva på andra språk än svenska.

Men utredningen lyfter i slutbetänkandet även fram ett annat problem: Att utbytesstudenter vid svenska universitet och högskolor inte har rätt till inflytande eller representation. I högskoleförordningen definieras student som de som är antagna till utbildningen. Utbytesstudenter är dock antagna av ett lärosäte i hemlandet och ges tillträde till utbildningen i Sverige genom ett utbytesavtal. De omfattas inte i de ordinarie antagningsreglerna och betraktas därför inte som antagna, och därmed inte heller som studenter. I och med att utbytesstudenter tekniskt sett inte räknas som studenter, nekas de rättigheter som studenter vanligtvis har. Det gäller bland annat rätten till inflytande och representation. Märk väl att majoriteten av alla internationella studenter är utbytesstudenter.  

Med andra ord har inte ens hälften av de internationella studenterna rätt till inflytande och representation. Detta trots att utbytesstudenter har andra erfarenheter av utbildning och en annan förförståelse, vilket kan belysa utbildningen i Sverige ur nya perspektiv. Det skulle kunna bidra mycket till att utveckla utbildningen. Men lagstiftningen är utformad så att inflytandet blir svårt.

Vad gäller representation, så har andra studenter rätt att vara representerade när lärosätet fattar viktiga beslut. Den rättigheten realiseras genom studentkårerna eller andra valda representanter. Men i kårernas uppdrag ingår bara att representera de som är studenter i lagens mening. Studentkårerna är förvisso aktiva och bidrar till utvecklingen på utbildningar där även utbytesstudenter deltar. Många kårer anordnar även särskilda aktiviteter för internationella studenter, där utbytesstudenter också välkomnas. Men ofta är det frivilliga uppgifter för kårerna att åta sig, och deras förutsättningar och lärosätenas stöd för detta varierar. Till exempel får de flesta kårer stöd utifrån antalet studenter de representerar, och det innebär att vissa studentkårer inte får någon ersättning alls för de studerande som inte räknas som studenter. På utbildningar med många utbytesstudenter får kårerna alltså oproportionerligt lite stöd. Det är bakvänt, med tanke på att kårerna skapar värden för utbytesstudenterna samtidigt som utbytesstudenterna skapar värden för utbildningarna – två faktorer som på sikt ökar attraktiviteten även för lärosätet.

Studentkårer som vill öka engagemanget bland sina utländska studenter kan hitta användbara råd i slutbetänkandets nionde kapitel. Detsamma gäller lärosäten. Utredningen rekommenderar lärosätena att tillsammans med studentkårerna utveckla formerna för studentinflytandet, så att internationella studenter ska få bättre möjligheter att delta. Men därutöver bör inte minst regeringen säkerställa att kårerna har resurser att representera alla som studerar vid våra lärosäten. Då krävs en lagstiftning som erkänner utbytesstudenter som studenter.

Skrivet av:
Vice ordförande

Kommentarer