English information

Användarinloggning

Den 26 juni 2013

Privat inte självklart smart

Igår, tisdag 25 juni, lanserade Utbildningsminister Jan Björklund det väntade förslaget om en ny privaträttslig verksamhetsform för universitet och högskolor som kallas Högskolestiftelse. Det är något som annonserats tidigare, bland annat i regeringens budgetproposition hösten 2012. 

Björklund menar att förslaget dels har en ideologisk bakgrund i att öka högskolornas autonomi och dels är tänkt att möta den allt ökande internationella konkurrensen. Högskolornas myndighetsform anses försvåra att ingå internationella samarbeten och starta upp gemensamma bolag med andra institutioner. Högskolor är förvaltningsmyndigheter och har därför inte möjlighet att bedriva verksamhet utanför Sverige. Björklund menar även att Högskolestiftelsen på sikt kommer bidra till bättre kvalitet på utbildning och forskning. 

Den föreslagna formen för högskolestiftelse kommer på flera punkter skilja sig från den senaste stiftelseombildningen som gjordes på 90-talet av Chalmers och Högskolan i Jönköping. Bland annat ska rättssäkerheten för studenter garanteras på ett annat sätt. Vidare blir till exempel inget stiftelsekapital tillskjutet till de lärosäten som väljer att ombilda sig till stiftelse. Finansieringen kommer ske genom samma anslag och resurstilldelningssystem som för statliga högskolor. 

Om förslaget, som nu går ut på remiss, antas av riksdagen kommer Högskolorna själva få bestämma om de vill ansöka om att ombildas och i så fall framställa en ansökan till regeringen. De faktorer som kommer beaktas i beslutet är lärosätets långsiktiga ekonomiska stabilitet, studentunderlag, forskning och internationella samarbeten. En eventuell ny lagstiftning kommer kunna träda träda i kraft tidigast 1 juli 2014. Regleringen sker i så fall genom verksamhetsformen, stiftelseförordnandet, samt kort- och långsiktiga avtal mellan lärosäte och stat. 

Under arbetet har hittills tre lärosäten visat intresse för att ombildas till högskolestiftelser; Karolinska Institutet, KTH samt Lunds universitet. Förslaget är anpassat för lärosäten som har en stark forskning och av Sveriges 37 statliga lärosäten bedöms att tio kan klassas som tunga forskningslärosäten. Det är dock inte uteslutet att även andra högskolor i framtiden kommer att vara intresserade av och komma ifråga för högskolestiftelseformen. Lärosäten som väljer den nya verksamhetsformen kommer som enskilda utbildningsanordnare fortfarande ligga under tillsyn från Universitetskanslersämbetet vad gäller examenstillstånd.

Privaträttslig verksamhetsform

En ombildning innebär att lärosätena blir privaträttsliga. Privaträttslig verksamhetsform medför att de lagrum som är tillämpningsbara på offentlig verksamhet inte längre är applicerbara. Lagen om offentlig anställning (LOA) gäller inte längre för de anställda vilket riskerar att öka osäkerheten i anställningarna. Med en privatisering uppkommer även frågan om hur medborgarnas inflytande kan säkerställas. Till största del kommer verksamheten vara statligt finansierad. I förslaget ska enbart ordförande i styrelsen och en ledamot väljas av regeringen. I styrelsen är det även upp till varje stiftelse att besluta om representation av de anställda, något som är en självklarhet på statliga lärosäten. 

Rättssäkerhet och studentinflytande

Rättssäkerheten har fått en förhållandevis stor roll i förslaget vilket är positivt. Det finns däremot skrivningar som skapar en viss oro. Vad gäller studentinflytandet ska det ”i stora drag” vara oförändrat mot statliga lärosäten, men vad innebär egentligen ”i stora drag”? Vi anser att studenter ska vara representerade och delta vid beslut som påverkar studenter, något som måste garanteras oavsett verksamhetsform och inte vara beroende av avtal mellan lärosäte och staten. Vidare så omfattas inte Högskolestiftelser av lagrum för disciplinära åtgärder gentemot studenter. Det är istället något som varje enskild stiftelse ska skapa egna ordningar för istället för att skapa en enhetlig rättssäkerhet i sektorn. Personskadeförsäkring för studenter blir med en ny privaträttslig verksamhetsform inte heller något krav för lärosätet att teckna, däremot ska Högskolestiftelsen ges möjlighet att teckna den via Kammarkollegiet. Även det är en märklig lösning som riskerar att skapa särlösningar. 

Tillgång till forskningsresultat

Med en ökad privatisering av högskolesektorn uppkommer även oron för om forskningsresultat fortfarande kommer att vara tillgängligt för det svenska samhället. För att garantera tillgången till forskningsresultat bör all offentligt finansierad forskning vara tillgänglig. Open Access är en viktig nyckel i tillgängliggörande av forskningsresultat och bevakar de offentliga investeringarna i den forskning som bedrivs på lärosäten, oavsett verksamhetsform. 

Finansiering

Vid en ombildning till Högskolestiftelse kommer det inte medfölja något stiftelsekapital. Har lärosätet myndighetskapital kommer det dock överföras till stiftelsen. Finansieringen kommer bestå av samma resurstilldelning och anslag som statliga lärosäten finansieras genom. Stiftelsen har rätt att skapa eget kapital men det finns ingen garanti för att den rätten inte går ut över utbildning eller forskning. I autonomins tecken leder en sådan förändring inte heller till någon reell frihet från staten då beroendet av statlig finansiering kvarstår. Ett exempel kan vi hämta från Finland som stiftat en högskola och sköt till ett kapital på 700 miljoner euro (ca 6,6 miljarder) för att garantera högskolans oberoende. Varningens finger måste även lyftas för att om beroendet till staten minskar finns risken att beroendet av en annan part ökar som i sin tur kan påverka utbildningen. Vidare ska samtliga kostnader som uppkommer vid avveckling av myndigheten falla på Högskolestiftelsen och även här är det osäkert hur dessa kostnader kan komma att påverka studenter, utbildningen och verksamheten. 

Ny syn på högre utbildning

Avslutningsvis måste en oerhört viktig debatt lyftas i Sverige. I Europa kallas fenomenet Commodification of Higher Education, vilket kan översättas till kommersialisering/marknadisering av högre utbildning. De tydligaste stegen Sverige tagit mot en marknadisering av högre utbildning är införandet av studieavgifter för studenter utanför EU/EES år 2011 och nu förslaget om privaträttslig verksamhetsform. Det handlar om konkurrens om resurser och studenter. Att införa studieavgifter och att privatisera högre utbildning är, i ett större perspektiv, ett led i att skapa en marknad med utbildning som handelsvara. Högre utbildning måste vara garanterad en offentlig finansiering och oberoende från externa aktörer som kan påverka lärosätets utbildning och forskning. Utbildning måste ses som en samhällsnytta och allmänintresse som bidrar till att utveckla Sverige och öka dess konkurrenskraft och inte som ett privat intresse. Det här är något vi kommer att ha i åtanke när vi nu sätter oss ner för att granska det nya förslaget om högskolestiftelser.

 

 

Skrivet av:
fd. vice ordförande SFS (2012-2014)

Kommentarer