Igår avslöjade avgående universitetskansler Lars Haikola att han i sin kommande utredning är beredd att undersöka möjligheterna till privat finansiering av högre utbildning (DN 27/5). Han menar att högskolan behöver ett tillskott av privat kapital för att kunna tillhandahålla utbildningar av hög kvalitet.
SFS anser att kvaliteten i den högre utbildningen snarare skulle hotas om privata finansiärer släpptes in. Vi anser att goda utbildningar förutsätter att akademin står fri från andra intressens inflytande. Det betyder att de politiker som har valts av oss medborgare ska bära hela ansvaret för såväl villkoren som finansiering av den högre utbildningen. Att privata aktörer stöttar akademin genom viktig forskningsfinansiering är positivt, men utbildningen är den grundläggande verksamheten i högskolan och måste vara oberoende, likvärdig och avgiftsfri.
Till skillnad från Lars Haikola tror vi inte att det finns ett tak för hur mycket svenska skattebetalare är beredda att investera i högre utbildning. Vi är istället övertygade om att utbildning är ett gemensamt intresse som måste betalas med gemensamma medel. Däremot ställer skattebetalarna krav på att deras pengar ska användas på ett effektivt sätt och gå till rätt ändamål, vilket inte sker i dagsläget.
Lars Haikola har rätt i att högskolans utbildningar är underfinansierade. Sanningen är att många svenska lärosäten har svårt att få ekonomin att gå ihop. Det beror framförallt på att vi har system för tilldelning av resurser som gör att anslagen hela tiden krymper i förhållande till kostnaderna. Lärosätenas budgetar läcker helt enkelt i botten och hålet växer för varje år. Att tillåta att resurserna urholkas på detta sätt är oansvarigt gentemot skattebetalarna, studenterna och lärosätena.
Det finns med andra ord all anledning att utreda finansieringen av högre utbildning. Precis som Lars Haikola skriver själv handlar den mest grundläggande frågan om vilken roll högskolan ska ha i samhället. Men om man menar allvar med en sådan fråga räcker det inte med att ge en ensam före detta universitetskansler i uppdrag kartlägga nuläget och komma med egna spekulationer. Det seriösa vore att tillsätta en framtidskommission med representation från så väl högskolesektorn som alla politiska partier för att ta ett helhetsgrepp kring akademin.
Mot bakgrund av dagens utspel finns även skäl att ifrågasätta Lars Haikolas lämplighet som utredare. Han skriver att han inte vill föregripa sin egen utredning, men lyckas ändå göra just det. Enligt direktiven finns utrymme för förslag på hur eventuella kostnadsökningar skulle kunna finansieras. Det är dessa förslag som Lars Haikola nu bäddar för, trots att utredningen inte har påbörjats och trots att han själv ännu inte har avgått som universitetskansler.
Om högskolan börjar ta emot privat kapital kommer det att förändra de allmänna förväntningarna på vem som ska ta ansvar för högre utbildning. Om vi tillåter att företag börjar finansiera akademisk utbildning är steget inte långt till att studenter själva ska få vara med och betala för sina utbildningar. Det är en väg som Sverige inte borde gå in på. Vi måste hålla fast vid principen om att högre utbildningen alltid ska vara kostnadsfri.
Istället för att ropa efter privat kapital borde Lars Haikola börja i rätt ända och ta tag i orsakerna till alla de problem som högskolan står inför. Att ta itu med systemet för resurstilldelning som så uppenbart inte fungerar vore ett bra första steg.