I morse presenterade regeringen sitt förslag till budget för 2018. De enda egentliga satsningarna på högre utbildning handlar om fler utbildningsplatser. Förslaget innehåller i övrigt inga större överraskningar som påverkar högre utbildning. Underfinansierade utbildningar förblir underfinansierade. Regeringen visar att de ser högskolepedagogik som en ickefråga, trots att pedagogiken är en central pusselbit i en högkvalitativ utbildning. Att endast satsa på volym och inte innehåll ger intrycket att regeringen främst ser högre utbildning som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det finns dock några delar av höstbudgeten som särskilt påverkar förutsättningarna för kvalitet i den högre utbildningen.
Regeringen förlänger nödförstärkningen för humaniora, samhällsvetenskap, teologi och juridik. Det undanvärjer hotet om en drastisk minskning av anslagen för ca 40 % av alla högskolestudenter. Den nuvarande “kvalitetsförstärkningen” för de mest akut underfinansierade utbildningarna infördes 2016 och skulle gälla till och med 2018. Regeringen meddelar nu att höjningen ska vara mer långvarig. Det är givetvis bra, men att kalla det en “satsning” är missvisande.
Högskolepedagogiken nämns inte. SFS har länge påtalat vikten av att öka den pedagogiska kompetensen i högskolan som ett led i att höja kvaliteten. När regeringen för ett år sedan släppte sin forskningsproposition fick den kritik från flera håll för att pedagogiken inte gavs något utrymme. Kritikerna tycks ha talat för döva öron. På propositionens hundra sidor om universitet och högskolor nämns inte pedagogiken en enda gång.
Trots hård kritik: forskningsmedel börjar fördelas baserat på samverkan. För mindre än ett år sedan redovisade Vinnova en modell för att mäta och fördela resurser baserat på samverkan mellan lärosäten och övriga samhället. Många remissinstanser var starkt kritiska till modellen och menade att rapportens slutsatser var illa underbyggda. Även själva ambitionen att fördela resurser utifrån ett samverkansmått fick hård kritik. Trots det väljer regeringen tyvärr att gå vidare med förslaget. Timingen är särskilt dålig eftersom det samtidigt pågår en mer omfattande utredning av resurstilldelningen för högre utbildning.
Trots myndighetens rekommendationer: Studentinflytandet stärks inte. I våras meddelade Universitetskanslersämbetet att statsbidraget till studentinflytandet hade behövt tre- eller fyrfaldigas för att ge studentkårerna rimliga förutsättningar för att genomföra sitt lagstadgade uppdrag. Det råder samtidigt en samsyn i sektorn om att studentinflytandet är en viktig kvalitetsaspekt som bidrar till att förbättra utbildningen. Den ansvarige ministern har flera gånger även påtalat detta. Regeringen väljer dock att avvakta.
Allt är inte negativt. Studiemedlet höjs med 450 kronor per månad. En förstärkning av studenternas sjukförsäkring är på gång. Men den budgetproposition regeringen lade fram idag lämnar mycket att önska. Reformutrymmet har varit stort, men regeringen verkar ändå anse att studenter ska nöja sig med lite.